LÖRDAG!
Ja jädrar, vad här har ätits godis genom åren. Det är ju egentligen underligt hur jag har kunnat bli så gammal med tanke på alla gamla gymnastikskor och droppar pensionärskiss samt gamla kor som jag måste ha fått i mig via godisfrosserierna.
Det var nog här det började.
Fast mitt första godisminne är så sent som i trean. Jag gick på Bergviksskolan i Luleå och ibland hade jag med mig tre kronor (20 kr i dagens penningvärde) som jag köpte godis eller en halv vetelängd för hos ”Anderssons”. Det hela höll jag hemligt för mina föräldrar, för hemma hos oss fick man absolut inte äta något sött före maten och verkligen inte godis på andra dagar än lördagar.
Häromdagen mindes vi i kommentatorsbåset de heliga godisväljarstunderna i kioskluckan. Alla minns vi precis hur det gick till och alla hade kiosktanter och aldrig var hon särskilt road av hur vi valde och valde och ändrade oss.
– Blandat smågodis för tre kronor, sa jag.
– Jaha, sa kiosktanten och tog fram godistången och en liten papperspåse som var lite svår att öppna så ibland fick tången stoppas ner och sprätta omkring lite i den.
– En lakritscigarett.
– Mhm.
– En hall… två hallonbåtar.
– Mmm.
– En pixikola, en rivalkola och en riokola.
– Dixikola.
– Pixikola.
– Dixikola.
– Okej, och ett kolasnöre. En grännagodis (polkagris). Och en Fox. Hur mycket har jag kvar?
– En krona och tio öre.
– Okej, ta bort en hallonbåt och byt till tre mintkulor.
– Mhm.
– Och en nötkräm.
– Då blir det 10 öre för mycket. Vad ska jag ta bort?
Nickel, Dumlekola, violtabletter och hallonkola valde jag aldrig för dem gillade mina föräldrar. Kanske har jag aldrig varit så rebellisk och avståndstagande som vid just godisrelaterade livsval?
Sydsvenskan har en intressant godisartikel som vet att berätta att godisets historia inleddes när man lyckades göra drickchoklad på 1600-talet, men utan att lyckas separera kakaosmöret från chokladmassan, varför varm choklad var en extremt fet dryck med fettklumpar som guppade omkring på ytan. Hm … jag tycker att det låter lite grann som när man gör varm choklad med lite för hårt vispad grädde i. Mums.
Fast nu är jag mätt och vill varken ha fettklumpar eller sega råttor eller ens mörk choklad med hallonskräp i. Godispåsen som någon ställde framför mig var alldeles, alldeles för stor. Raaap.
Ica Kvantum i Liljeholmen har faktiskt infört de små godispåsarna igen. Det låter så förnuftigt och trevligt och hälsofrämjande – och ändå kan jag bara tänka att …
… öööööh, i den där påsen får ju inget plats, bäst jag tar en stor istället …
Fotnot
Vi hade kiosktantsplock i Sverige ända till 1985, när det blev tillåtet att ha självplock. Och i godispåsarna på 1970-talets barnkalas låg det alltid ytterst få godisbitar – tillsammans med russin och en mycket impopulär mandarin.
Barnkalasgodissortering här hemma.